Fick väldigt bråttom från inspelningen pga att det var audition för några nya så det drog över på tiden. Cirka kvart över sex befann jag mig på karlaplans tunnelbanestation och klockan halv sju skulle jag vara på Kägelbanan. Ont om marginaler men så låg det till. Tror ni då inte att tåget stannade i tunneln och det enda vi fick höra var;
"Hej resenärer. Vi gör så här, jag återkommer när vi kan rulla framåt"
Jaha? Gör vi så?
Istället började tåget rulla baklänges för att sedan stanna igen. Och igen. Och igen. Tick tack tick tack. Det var först när jag började tappa hoppet om att hinna som det gick framåt igen. Vi rullade in på centralen och allt var som vanligt. Fast näe, klart att lamporna skulle lägga av. I mörket där vi satt började tanten som körde (körde?) tala igen;
"AVSTIGNING FÖR SAMTLIGA PASSAGERARE! JAG ÄR TACKSAM OM ALLA GÅR AV! TEKNISKT FEL!!! AHH!"
Ja, hon lät ganska läskig. Eller rädd. En rädd hare som kunde tala. En läskig rädd hare som kunde tala. Hennes röst var slående lik en hares, jag lovar.
Så kunde jag inte sluta fundera på vad hon menade när hon sa att hon skulle vara tacksam om alla gick av. Tacksam? Fick man sitta kvar om man kände för det? Äh.
Men för att gå tillbaka till det jag egentligen ville säga, självklart hände detta mig mitt i all stress! Känner ändå att jag och Alexander Lukas har något gemensamt för visst var jag sen, men vi hamnade rätt långt fram och Jens kom ut kanske en minut efter min ankomst.
Och oooooh så bra han var, jensjens. JENS!