Den artonde januari tvåtusentio

Dagen kom som jag visste skulle komma men som jag absolut inte ville skulle komma. Tiger är död. Död, död, död. Kan inte inse det, allt känns så overkligt. Någon som funnits där sen jag var ett litet barn, är bara borta. Det är som en mardröm, man tänker inte att det kan hända, men så händer det. Jag kommer sakna hur han på somrarna sprang fram till en när man låg och solade på gräset, hans blick som bara lyste när man ropade till sig honom. Jag kommer sakna honom de första vårdagarna vartenda år, för det var då han sprang ut och bara rullade runt på marken utanför huset, lycklig över att snön var borta, och jag och pappa tittade på varandra och sa: "Nu är det verkligen vår". Jag kommer sakna hans tappra försök till att jama. Jag kommer sakna de sura blickarna han alltid gav Silver. Jag kommer sakna honom när jag vaknar mitt i natten efter en mardröm och inser att han inte ligger där vid mina fötter längre. Jag kommer sakna honom så himla mycket att det gör ont när jag bara tänker på det.

Idag somnade han in i min famn medan "Skinny Love" av Bon Iver spelades. Jag kommer aldrig glömma hur hans huvud bara föll ner på min arm. Jag kommer aldrig glömma när veterinären lyssnade på hans hjärta och sa att det hade stannat. Min älskade Tiger.